Vad är EN 407?
Standarden EN 407 specificerar och ramar en uppsättning tester som definierar prestandanivåerna för värmebeständighet. Enligt dessa tester kräver EN 407 en särskild märkning av skyddshandskar som ger tydlig och specifik information om den skyddsnivå som användaren förväntar sig.
Skyddshandskar som uppfyller standarden EN 407 är avsedda att skydda händerna mot termiska risker utöver kyla som t.ex. värme och/eller eld. Personlig skyddsutrustning som uppfyller standarden EN 407 skyddar mot risker som orsakas av strålningsvärme, kontaktvärme, konvektiv värme, stänk av smält metall och flammor. För att kontrollera deras prestanda och deras utmärkta motståndskraft utsätts värmebeständiga handskar för flera specifika tester i enlighet med standarden EN 407.
Denna standard reviderades 2020 för att följa den nya standarden EN ISO 21420 och PPE-förordningen 2016/425. Testmetoderna för varje test har uppdaterats, även om principerna och resultaten inte ändras.
Vilka tester utförs på EN 407 värmebeständiga handskar?
Flamhämmande test.
Det första testet som en arbetshandske bör genomgå är flamhämmande motstånd. Hur lång tid tar det för handsken att sluta brinna om handsken utsätts för eld och kommer i kontakt med en öppen låga i minst 15 sekunder? Det är denna tidsperiod som avgör skyddshandskens prestationsnivå på en skala från 0 till 4. Om den är lägre än 3 är handskens prestanda inte tillräcklig för att kunna kräva höga skyddsnivåer i de andra testerna.
Motståndstest för kontaktvärme
Vid vilken temperatur ökar handskens inre temperatur med 10 °C under de första 15 sekunderna när den kommer i kontakt med en värmekälla mellan 100 och 500 °C? En handske med nivå 2 garanterar perfekt motståndskraft mot kontaktvärme upp till 250 °C.
Motståndstest för konvektionsvärme
Detta motståndstest för konvektionsvärme mäter tiden (i sekunder) som värme överförs från en låga till handskens insida. Ju längre skyddshandsken kan fördröja överföringen av värme från utsidan till insidan av handsken, desto högre är dess motståndskraft. Den högsta nivån är nivå 4.
Motståndstest för strålningsvärme
Detta är exponering för värme genom värmestrålning. Detta test mäter den tid som krävs för att testprovet ska öka i temperatur med 24 °C inuti handsken. Motståndet mäts i nivåer från 1 till 4, där den senare är den högsta nivån för en handske som isolerar mot strålningsvärme.
Test för stänk av flytande metall
För detta motståndstest skiljer man mellan små och stora stänk av smält metall. För små stänk mäter vi den mängd av smält metall som behövs för att öka handskens temperatur med 40 °C. Handsken når sin maximala prestanda när det krävs mer än 35 droppar för att höja dess inre temperatur. När det gäller motståndskraft mot stora stänk av smält metall består testet av att mäta den mängd av smält metall som krävs för att skada den konstgjorda huden inuti handsken. Den maximala prestandanivån uppnås vid 200 g smält metall.
Innan du köper ett par värmeskyddshandskar är det därför viktigt att känna till de olika märkningarna på utrustningen för att se till att den ger högsta möjliga prestanda och god värmeisolering mot de risker som finns.
Vilka yrken berörs av användningen av EN 407 handskar?
På jobbet, vid hantering, är händerna ofta den mest utsatta delen av kroppen. Det är därför viktigt att du har följande skyddshandskar som är anpassade till de risker som förekommer för att kunna arbeta på ett säkert sätt, samtidigt som en god fingerfärdighet och ett bra grepp. De olika europeiska standarderna är värdefulla indikatorer för att välja det bästa skyddet för ditt yrke. EN 407 handskar ger till exempel skydd mot värme för alla yrken som utsätts för värme. Flera områden berörs: glas- och metalltillverkning, karosserier, gjuterier, verkstadsindustri, järn- och stålverk. EN 407 skyddshandskar är dock inte lämpliga eller tillräckligt effektiva för svets- och brandbekämpningsarbete, som kräver ett mycket specifikt skydd för att undvika olyckor.